Det händer inte så mycket här i bloggen längre. Anledningen till detta är dels att jag har fullt upp med en massa annat i livet, men dels också att det inte händer så mycket på höftfronten. Jag tänker inte så mycket längre på att jag har en höftledsprotes, det dagliga livet fungerar utmärkt och jag upplever inga större inskränkningar. Jag har en hyfsad rörlighet, även om jag hoppas på att den kan bli ytterligare bättre. Gången fungerar hyfsat, men jag har lite svårt att komma igång från stillastående, det blir då lätt ett stapplande som övergår i vaggande. Får jag väl upp farten går det dock mycket bättre. Kryckan har jag inte släppt helt och hållet ännu, den ger mig trygghet och med den i handen fokuserar jag inte så mycket på att få in rätt gångmönster utan går mer naturligt även om kryckan knappt nuddar marken.
Med träningen är det lite si och så. Nästa sjukgymnastbesök blir om tre veckor och fram till dess ska jag lägga mycket tid på träning i form av stavgång och styrkeövningar. På fredag börjar min semester och då tror jag att det blir lättare att hitta tid till träning.
För övrigt stannar jag upp lite då och då och förundras över hur mycket gladare och piggare jag är numera när jag inte har ständigt ont och när jag kan röra mig som en normal människa. Maken och jag åkte iväg på en liten storstadsweekend för en månad sedan och jag njöt av att kunna gå omkring i flera timmar utan att få ont (förvisso med kryckan som följeslagare, men ändå)!
