Jag är otroligt tacksam över att kunna konstatera att mycket har gått min väg efter min höftledsoperation. Jag har inte drabbats av några komplikationer och har inte haft speciellt ont. Efter sju veckor går jag riktigt bra och har jobbat bort de mesta snedbelastningarna, men jag är inte redo att släppa gånghjälpmedlena ännu. Jag kan förvisso gå kortare sträckor inomhus, men då med dålig balans och felaktig hållning. Därför följer jag min sjukgymnasts råd och använder en käpp inomhus och en krycka utomhus. Fokus i min träning ligger fortfarande på kroppsmedvetande och balans och att lära in ett korrekt rörelsemönster och jag håller tillbaka min iver att komma igång med rena styrkeövningar.
Sedan förra veckan har jag avvecklat den långa stödstrumpan och använder nu mina vanliga stödstrumpor som ger ett lätt och behagligt stöd. Jag har även tagit steget att lämna förhöjningskudden hemma vid utfärder. Den får numera bara föla med när jag åker bil. Det känns bra att ta ytterligare steg mot ett friskt liv!
Om en dryg vecka är det dags för återbesök hos opererande läkare och jag har börjat fundera över vad jag vill ha ut av detta besök. Jag får 20 min och då gäller det att utnyttja tiden väl. Mitt mål är att jag ska få en faktabaserad verifiering av att min nya led fungerar som förväntat, men jag vet att det inte funkar så att man kan gå igenom ett antal punkter på en checklista och att utföra ett antal tester. Nåväl jag ska i alla fall förbereda mig noga och skriva ned alla frågor jag vill ha svar på.
Min kontakt med Försäkringskassan har fungerat mycket bra. Det tog knappt en vecka efter att jag skickat in min ansökan om sjukpenning innan jag fick ett beslut och pengar på kontot. Jag har också blivit kontaktad av min handläggare som var service minded och hjälpsam. Vi kom fram till att jag efter mitt återbesök hos läkare ska bestämma mig hur mycket jag ska jobba när jag återgår till arbetet igen den 9/5. Det lutar dock åt att jag börjar på 50% och sedan tar ställning till fortsatt upptrappning när jag känt efter hur det funkat efter en vecka. Jag har lyssnat på alla kloka råd jag har fått och min inställning är att jag ska skynda långsamt för att undvika bakslag.
Bra att gångmönstret börjar fungera. Jag tycker fortfarande att det är knepigt att inte vagga för mycket. Håller nu vid knappt v 11 på att avveckla kryckan, men det går i sanningens namn sådär.
SvaraRaderaIbland helt ok och efter en stund famlar man efter den som efter en snuttefilt. Trots det tycker jag att vardagen får sina korn av tillfredsställelse: första gången strumpan på UTAN den gröna pådragaren, första gången knyta skorna själv, nästan kunna skippa toaförhöjningen osv. Idag första gången sedan januari på gymmet. Det kändes riktigt bra. Så det går i alla fall framåt mot ett enklare liv.
Bra tänkt att förbereda sig inför återbesöket, det är så himla lätt att glömma allt klokt man tänkt att fråga om. Jag glömde det mesta.
Det gläder mig att du verkar vara klok och eftertänksam i det mesta som gäller den nya höften. Lycka till!
SvaraRaderaNu har du väl inte långt kvar till den magiska 3-mån gränsen Cecilia, när alla (nästan) restriktioner hävs som genom ett trollslag,(eller?!), måste kännas skönt! Jag tror nog att min krycka får hänga med rätt länge till, inte minst som trygghet/snuttefilt! Har du några tips på vad jag ska tänka på inför återbesöket? Frågor du kommit på i efterhand som hade varit bra att ställa? Hur pass mycket kollade läkaren rörlighet och funktion i leden?
SvaraRaderaTack för lyckönskningen Annaa, jag försöker vara klok och eftertänksam, men det är inte alltid så lätt. Hjärnan är inte alltid inställd på logiskt och rationellt tänkande...