onsdag 6 april 2011
Sjukpenning
Dags att ta tag i fylleriövningen som förhoppningsvis ska leda till att Försäkringskassan beviljar mig sjukpenning. Blanketten från försäkringskassan damp ner i brevlådan när jag redan varit frånvarande från jobbet i fem veckor. När man ser till blankettens utformning verkar det som att det är tänkt att detta ska vara en segdragen process eftersom det står "Vilken sjukdom/diagnos är det som gör eller har gjort att du inte kan arbeta.." Alltså räknar man att man oftast fyller i blanketten i efterhand, eller? Nu har jag dragit ut på min del i processen några dagar, men med tanke på att jag efter att blanketten skickats in bör förvänta mig att Försäkringskassans besked om utbetalning kan dröja i upp till 30 dagar ytterligare, så känns det inte som att de dagarna gör så stor skillnad. Tur att man inte "sitter i sjön" och är beroende av att få pengarna för att överleva. Förstår dock inte att hanteringen ska behöva ta så lång tid, det borde finnas utrymme för stora processförbättringar! Åter till blanketten och dags att fundera över hur min sjukdom/diagnos påverkar min förmåga att arbeta. Då kommer vi till den kluriga frågeställningen, egentligen kanske jag skulle kunna jobba i alla fall lite, eller? Just nu känner jag att jag vill fokusera på att vila och läka för att inte störa läknings- och rehabprocessen, men var går gränsen mellan vila som behövs för att inte störa läkningen, och vila som bara gör gott för själen? Jag diskuterade överhuvudtaget inte längden på sjukskrivningstiden med min operatör. Fick ett sjukintyg som sträcker sig tre månader i tiden och tänkte att det får bli en senare fråga. Min plan är att börja jobba efter 10veckor, eftersom det då är tänkt att jag ska börja på ett nytt jobb. Förvisso skulle jag ju kunna gå tillbaka till mitt gamla jobb en kortare period, men frågan är om det är värt det. Tror att det får bli ett ämne för diskussion i morgon när jag har en tid hos sjukgymnast!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Försök ta alla dina 10 veckor(minst) du behöver dom. Tiden ska räcka till sjukgymnastik, träning promenader, vila och att helt enkelt mentalt må gott och komma igen. jag var för duktig och kroppen mådde inte bra av rivstarten. När det gäller F-kassan så har jag ännu inte fått tillbaka senast ifyllda blanketten så förhoppningsvis har det funkat(fick ny blankett vändande efter första försöket). Kan man inte gå, stå eller sitta, och det kan man ju inte, annat än korta stunder så är det svårt att jobba.
SvaraRaderaDet här blev lite besserwisser-prat men alla misstag behöver ju inte upprepas. Ha inte för bråttom, träning, sjukgymnastik och läkning tar tid. Jag har gått ner till 2-2,5 dagar i veckan och det är vad jag orkar för stunden, det blir ju bättre men i alla fall. Det kan vara värt att stångas lite med F-kassan och den ev handledare /kontaktperson du får.
Hej
SvaraRaderaJag tycker absolut att du ska ta den tid du är sjukskriven. Jag hade först tänkt börja arbeta tidigare men min läkare sa ifrån. Man skulle ta den tiden till träning, sjukgymnastik m.m. Dessutom har man ju sina restriktioner i 3 mån att man ej får böja mer än 90 grader. Man ska ju inte heller inte luta dig fram för mycket eller vrida höften i sidled när du sitter.Brjar man arbeta för tidigt så är det ju lätt hänt att man gör det.Det viktiga är ju att det får ta den tid det behövs för att läka. Man har igen det på sikt. Min handläggare på FK var helt enig om det.
Allt blir bara bättre och bättre.
Tack Cecilia och Birgitta för kloka ord! Jag tror också på att man ska ha respekt för läkeprocessen och se till att utnyttja den tid som man faktiskt får vara sjukskriven. Samtidigt drabbas jag av tankegångar att man ska jobba om man kan, och att man bör "göra rätt för sig". Tror att dessa tankar ligger djupt rotade sedan min uppväxt, i kombination med en fortsatt inställning att "jag är aldrig sjuk".. Lägger man på detta ett antal människor i min omgivning inkl. nära kollegor som mailar från sjuksängen och beger sig till jobbet trots pågående intensiv cancerbehandling, så förstår jag hur trycket uppstår.. Trycket på att jag borde börja jobba så snart som det är möjligt. Efter dagens möte med en klok sjukgymnast har jag dock stärkts i tanken att det faktiskt är befogat att vara sjukskriven och att jag inte ska känna press att återgå till arbete för snabbt. Sedan får vi väl se vad FK säger!
SvaraRaderaDuktighetssyndromet har en grym tendens att sätta krokben för en.
SvaraRaderaJag rivstartade med 100% v 6 men kroppen tog stryk. Nu efter 2 veckors knapp halvfart börjar orken och lusten komma tillbaka. Man ska inte underskatta möjligheten att låta läkningen få sin tid.
Nog med pekpinnar, ha en fin vecka och unna dig att må gott också.
Nu känner jag mig duktig att jag lyckats undvika att vara alltför duktig! Har pratat med min nya chef och meddelat att min sjukgymnast stöttar tanken att jag ska börja jobba efter 10 veckor, men inte tycker att jag ska börja med att jobba heltid direkt. Jag tycker att det känns skönt att gömma sig bakom någon annans ord och skulle nog inte ha klarat av att säga att jag inte orkar/fixar att jobba heltid direkt. Märkligt beteende, men det är ju tur att man kan hitta vägar som funkar!
SvaraRadera