Status sex veckor efter operationen

Tänkte göra en liten reflektion över min status nu när det gått sex veckor sedan operationen. Jag har inte speciellt ont längre, känner mest av höften om jag suttit för länge i samma position eller om jag utfört någon inte fullt så kontrollerad rörelse. Då känns det främst i operationsområdet omkring ärret. Annars är det fortfarande ryggen som är jobbigast. Blir stel och trött i ryggen varje dag och tycker att det är svårt att hitta en bekväm position att sova i. Förr sov jag alltid på mage, eftersom det var skönast för den onda höften, men nu blir jag väldigt snabbt trött i korsryggen av att ligga på mage. Jag sover mest på den icke-opererade sidan med en stor kudde mellan benen. Det funkar hyfsat även om jag vaknar någon gång per natt pga obekväm sovställning. Den opererade sidan vågar jag inte lägga mig på ännu. Jag har testat någon gång och då tyckt att det var riktigt obehagligt. Nu när det har gått så pass lång tid efter operationen så borde det nog funka alldeles utmärkt att ligga på den sidan, och jag vet inte obehaget kanske mest är psykosomatiskt...

Jag använder fortfarande förhöjningskudde i princip jämt och släpar med mig min kilkudde när jag ger mig ut på äventyr utanför hemmet. Oftast finns det ju stolar som är lagom höga så att min inte behöver riskera 90-gradersrestriktionen, men jag känner mig säkrare och tycker att det är bekvämare med förhöjningskudden. Jag använder fortfarande helst toaletten där jag har toaförhöjning även om jag fixar att gå på en normalhög variant. Har jag gått och blivit trygghetsnarkoman månne?

Inomhus kan jag ta mig fram kortare sträckor utan kryckor, men det blir ingen bra och balanserad gång. Min sjukymnast rådde mig att i möjligaste mån använda två kryckor tills jag är helt stabil igen, men jag använder ofta bara en krycka inomhus då det är lite lättare om man tex vill bära med sig något. Jag har inte vågat prova på bilkörning ännu, men tror nog att det skulle kunna funka. I riktlinjerna från min opererande klinik står det att man ska avvakta med bilkörning tills att man varit på återbesök hos sin operatör, men jag har läst andra kliniker som säger att bilkörning är ok när man själv bedömer att man har kontroll över pedalerna. Vi får se jag kanske tar mig en liten provrunda någon dag! Jag känner dock inget jättestort behov att återuppta bilkörandet. Just nu funkar det alldeles utmärkt att använda buss och spårvagn på de små utflykter jag ger mig ut på.

Jag använder fortfarande stödstrumpa hela dagarna, men nu tycker jag nog att den yttre svullnaden börjar avta så det kanske finns hopp om att kunna avveckla stödstrumpeanvändandet inom kort. Det innebär då ytterligare ett steg mot ett självständigt liv. Nu måste maken hjälpa mig på och av med stödstrumpan varje dag, hur romantiskt är det liksom...