För en vecka sedan kände jag mig stark, positiv och fylld av energi. Idag en vecka senare sitter jag och tycker synd om mig själv och orkar inte ta mig för speciellt mycket alls... Solen skiner ute och jag borde gå ut och ta en promenad och först borde jag äta lite lunch.. men orkar inte... Varför känner jag så här idag då? Vet faktiskt inte, men det kanske är själens rehabprocess som måste hinna ikapp? Har haft en härlig påskhelg med hela familjen hemma och dessutom vänner på besök två kvällar så jag borde väl vara fylld av energi. I söndags gick vi en långpromenad som kanske blev lite för lång. När jag blir trött tappar jag fokus på gången och halkar in i gamla felaktiga gångmönster, och det bidrog säkert till att jag sen fick rejält ont. Så här ont i höftområdet har jag inte haft på många veckor och jag var nog inte förberedd på att jag fortfarande kan få så ont vilket sänkte min känsla av att vara stark och på gång ganska rejält. Helgens fina väder gjorde också att det kliade rejält i trädgårdsfingrarna. Jag skulle vilja ställa mig på knä och gräva i rabatterna, men det vågar jag inte, fortfarande livrädd att höften ska luxera om jag rör mig alltför långt utanför restriktionerna. Jag vill vara färdigrehabiliterad NU!
Dags att sluta gnälla! Hoppas att jag kan hitta ngt ätbart i frysen och sedan ska jag gå ut och hoppas att solens strålar i ansiktet kan ge mig lite terapi.
Skriver en liten kommentar till mig själv! Medicinen som fick mig på fötter den dagen blev en premiärtur med bilen. Det hade säkert funkat att köra redan tidigare, men jag hade inte känt något större behov av det. Dock var det precis vad jag behövde i min rehabsvacka - ett nytt steg i min väg tillbaka till ett självständigt friskt liv!
SvaraRadera