Home Sweet Home!!

Äntligen hemma, underbart!! Det blev inget inlägg i bloggen igår pga strulande teknik, Det funkade först hyfsat att använda mobilen för att skapa blogginlägg (felskrivningarna skyller jag lite på att jag använde mobilen, ej bara på morfinpåverkan!!), men igår lyckades jag inte logga in överhuvudtaget så jag gav upp!

Det får först bli en liten sammanfattning av torsdagen. Jag sov väl inte speciellt bra under natten, var uppe ett antal ggr på toa eftersom jag var kissnödig, vilket tydligen kan vara en reaktion efter att man tagit bort kateter. Det positiva med toabesöken var dock att det gick bra att ta sig upp ur sängen och till toan utan hjälp, Torsdagen präglades sedan av "kan själv attityd". Jag fick överge "gåbordet" till förmån för kryckor och det kändes skönt att bli lite mer mobil. Att gå på kryckor är inte helt lätt, och jag var inte heller förberedd på hur konstigt det skulle kännas att ha två lika långa ben igen. Det verkar som Dr J lyckades fixa till benlängden i samband med operationen, även om det som han sa inte var det primär syftet. Nu känns det dock helt plötsligt som att det opererade benet är ofantligt mycket längre än det andra. Detta beror tydligen på att att det dels tar tid för resten av kroppen, bäcken, muskler etc att anpassa sig till den nya kroppshållningen, men även att hjärnan måste först att det inte längre behöver kompenseras för längdskillnad. Nåväl jag övade flitigt på kryckgång och fick godkänt även på trappgång under torsdagen. Annars tillbringade jag en hel del tid i dagrummet med mina knä- och höftkompisar. Ett härligt gäng positiva pensionärer med ett stort idrottsintresse! Vi hejade friskt både på skidskyttarna och de svenska stafettdamerna i längdskidåkning, och de räckte ju faktiskt till ett stafettsilver för damerna. PÅ kvällen kom mina föräldrar förbi på ett litet besök. De mellanlandade hos syrran i STH innan de skulle följa med mig hem till GBG.

Natten till fredag sov jag lite bättre, men vaknade ganska tidigt av att jag hade vansinnigt ont i ryggen igen. Antagligen pga felbelastning vid kryckträning + taskig sovställning. Fick då mina "morgonpiller" lite tidigare och kunde somna om. Sedan efter frukost fick jag äntligen duscha för första gången efter op, underbart! Jag är glad att jag tvättade håret med Descutan på op.dagens morgon fast det inte behövdes, för håret var ingen rolig syn efter flera dagar utan tvätt. Sedan kom Dr J förbi igen och kollade läget. Vi tog en avslutande diskussion om prognosen för min protes livslängd, och jag inser att jag måste gilla läget. Det finns ingen ekvation där man kan justera olika variabler och på så sätt räkna fram en livslängdsprognos. Dock tycker jag att det är lite jobbigt att det verkar finnas lite väl många teorier över vad man bör och inte bör göra för att maximera sin protes förväntade livslängd. Det blir definitivt en fråga att rota vidare i! Sedan lite mer övning med sjukgymnast och idag blev det med en annan person eftersom att min "M" var ledig. Bra med input från fler personer! Slutbudskapet var dock mkt tydligt, det viktigaste är att ta det lugnt. Jag liksom många andra höftpatienter är övermotiverade att sätta igång med träning, men vi behöver påminnas om att kroppen också måste vila. Tog till mig av detta budskap och lovar att inte köra annan träning än korta promenader och det lilla sjukgymnastikprogrammet 2ggr per dag, samt att tillåta mig att vila, vi får väl se hur det går...

Hemresan gick bra, men var rätt jobbig. Första anhalt var apoteket på sjukhuset och medicininköp för 1300kr, behöver jag verkligen alla dessa värktabletter?? Sedan taxi till Arlanda, incheckning och så en första upplevelse av att gå igenom säkerhetskontrollen på en flygplats med höftprotes (och förvisso även kryckor denna gång så jag vet ej vad som gav utslag..) Det är väl bara att vänja sig med tanken att man får stå ut med manuell kroppsvisitation varenda gång man ska ge sig ut och flyga i framtiden... Det blev en hel del gående och när jag väl satt i flygplansstolen var jag rejält trött och hade ont. Insåg då att jag ju fått morgonmorfinet tidigt idag. Effekten håller i sig i ca 12h, och nu förstod jag vad som händer om man inte fyller på i tid = viktigt lärdom!! Slumrade lite på flyget och sedan taxi hem. Möttes av min underbara familj och två barn som jag inte fått krama om på en hel vecka, åh vad det är skönt att vara hemma! Nu ska det också bli skönt att få sova i sin egen säng, så godnatt!