Nu har det gått två veckor sedan operationen och jag gör mina sjukgymnastikövningar duktigt 2ggr varje dag. Har nu utökat antal repetitioner till 15 eftersom jag tyckte att jag kunde behöva lite mer utmaning. Annars består min träning i att jag tar mig runt hemma i huset. Bor man i ett hus med 1,5 plan + källare blir det naturligt en hel del trappgång. Det har inte blivit så många promenader utomhus ännu, främst beroende på att vädret har varit så dåligt. Idag skiner dock solen från en klarblå himmel så jag laddar för en promenad! Det gäller också att passa på att utnyttja sällskapet jag har i form av mina föräldrar, torsdag morgon åker de hem igen och då får jag klara mig själv.
Idag har jag också pratat med min sjukgymnast. Hos henne hamnade jag förra våren då jag återigen bestämde mig för att ta tag i min höftproblematik. Det är henne jag har att tacka för att jag till slut fick en diagnos. Hon var den första vårdkontakt som sa till mig att det inte var normalt att ha sådana problem som jag hade och att hon inte tänkte släppa mig innan någon hittat rotorsaken till mina problem. Tack varae henne hamnade jag hos distriktläkaren på min VC som remitterade mig till röntgen, vilket sedan ledde till att min höftledsdysplasi upptäcktes. Nåväl åter till sjukgymnastiken. Vi kom överns om att boka in ett besök om två veckor. Då ska vi titta på min status, ev komplettera mitt träningsprogram och så kan jag få testa lite trampning på motionsscykel. Det känns skönt att påbörja planeringen av den fortsatta rehabiliteringen!
Kul att det händer så pass snart! Alla sjukgymnaster jag pratat med nämner gränsen 6 veckor postop för att börja träna i vidare mening, att det handlar om att först läka och sedan träna. Hittills har jag bara fått superenkla "spänna-musklerna-övningar" att göra och på det vila och gång. I det skick jag känner mig nu pass 6 dagar postop känns det helt ok, men jag kan tänka mig att det kommer att kännas fjösigt att bara spänna musklerna sådär, veckor i sträck.
SvaraRaderaHör gärna mer om vilka övningar du gör för tillfället!
(Min favvoövning är annars sova, för tillfället. Jag är gruvligt trött...)
De rekommendationer jag fått/läst ligger oxå i linje med det du säger. Råden jag fick med mig hem från sjukgymnasterna på min operationsklinik innebär att grundprogrammet + gångträning är fullt tillräckligt i 12v. Dock har jag tagit fasta på att cykling på motionscykel tillåts efter 4-6v, och det var därför jag bokade in mig hos sjukgymnasten. Hon känner mig och vet att jag är otålig, därav löftet att göra en utvärdering av min status och ev göra tillägg till programmet... De övningar jag gör nu är ytterst grundläggande och består av:
SvaraRadera1. Liggande rörelser
- Fottramp som uppvärmning
- Släpcykling, dvs böja och dra knät uppåt med foten mot underlaget
- Med kudde under knäna sträcka knät rakt
2. Stående rörelser:
- Tåhävningar
- Rak höft , böjt knä och lyft foten uppåt, bakåt
- Böj höften max 90 grader och lyft knä rakt fram, upp (denna övning är jobbigast för mig, men jag klarar att lyfta mycket högre nu än jag gjorde för en vecka sedan!)
Ser dina övningar ungefär likadana ut? Instämmer i att sova är en riktig favvoövning, dock hoppade jag idag för första gången efter op över min middagslur till förmån för att sitta ute på altanen och låta solens strålar värma upp mitt vinterbleka ansikte, inte helt fel det heller!!
Jo men då ser det rätt lika ut faktiskt :) Som liggande övning kör jag även rumplyft, med knäna i madrassen, vilket ju också är skönt eftersom man får så förbenat ont i ländryggen.
SvaraRaderaMen inser att jag nog ska vara lite mer regelmässig i att göra ett program av det hela, nu småspänner jag lite nu och då, men som sagt bra att göra det till egna aktiviteter.
Å vårsolens glans :) Jag ska be maken skotta fram bakdörren så jag kommer ut på trädäcket, längtar efter solen :)