Läkarbesök och antibotikakur

När jag i måndagskväll började få svårt att "trycka på" när jag gick på toaletten, och vaknade ännu tidigare på natten av ryggsmärtor, och fortfarande hade feber så insåg jag att det nog var bäst att söka läkare. som tur är finns det ganska många bra alternativ här i närheten och jag valde en bokad akuttid på jourcentralen på kvällen, så slapp jag sitta och köa för en drop-in tid. Träffade en sympatiskt läkare som tyckte att jag var svårdiagnostiserad. Förhöjda CRP-värden visar på infektion, något förhöjda halter leukocyter i urinen tyder på ev infektion i urinvägarna, men det var inte en klockren diagnos. Med tanke på att jag fortfarande äter morfin och paracetamol regelbundet så är det svårt att avgöra hur symptomen påverkas. Läkaren ringde sin bakjour och de kom fram till att det fanns två alternativ. Antingen kunde jag åka in till akutmottagning på något sjukhus för djupare utredning, eller så kunde vi testa en antibiotikakur riktad mot infektion i urinvägarna. Jag var ej så sugen på att sitta på någon akutmottagning hela natten och kände mig heller inte extremt sjuk så jag tyckte att antibotikaalternativet lät bra. Dock fick jag stränga förmaningar att söka mig till ett "riktigt" sjukhus om symptomen inte ger sig efter två dagar. "Inte för att jag vill skrämma dig.." sa läkaren, och jag lyssnade och lovade att inte ignorera ev försämringar. Det är i alla fall något som har förbättrats hos mig, min sjukdomsinsikt!