Hur mår jag egentligen? 12 dagar efter operationen

Jag får frågan om hur jag mår i stort sett varje dag av välmenande personer i min närhet och det är nog inte så dumt att stanna upp och reflektera lite. Med operationsdagen som referenspunkt får jag nog säga att jag mår riktigt bra. Då var det en ynklig varelse som låg nyopererad i sin sjukhussäng, som mådde vansinnigt illa och kräktes av och till. Den ynkliga varelsen hade vätskedropp, syrgastillförsel via näsan och blodtrycksmätare som var 15:e min mätte blodtrycket och visade bottennoteringar på 80/50. Med ett blodvärde runt 80 låg hon och väntade på blod medan de snälla sjuksköterskorna funderade på vilken smärtlindring som skulle ges för att inte förvärra illamåendet. Med en riktig bottennotering är det lättare att se och att glädjas över förbättringarna! Idag har den rejäla lårkakan som den snälle dr J åsamkade mig vid operationen gått tillbaka rejält och benet är inte heller lika svullet. Stelheten i de lossade och åtstramade musklerna börjar lätta något och jag klarar att lyfta op.benet i alla fall en bit uppåt i stående, även om det är långt kvar till 90 graders vinkel i knät. Jag tar mig i och ur sängen utan några större problem och kan lyfta upp op.benet på fotpallen när jag sitter i min favoritfåtölj. Det fungerar bra att ta sig fram med kryckor, men visst blir jag trött om jag ger mig ut på lite längre utflykter. Jag fixar också att ta mig framåt inomhus med enbart en krycka som stöd, vilket gör det möjligt att bära med sig en kopp kaffe från köket in till vardagsrummet. Jag har heller inte någon feber längre. Idag var jag på återbesök hos den sympatiske läkaren på jourcentralen och fick konstaterat att snabbsänkan/CRP hade gått ner så det verkar som om antibiotikakuren har gjort nytta. Jag fick dock inte ropa hej ännu, utan blev uppmanad att uppsöka min vårdcentral efter avslutad antibiotikakur för att verkligen verifiera att inte några andra elaka bakterier gömt sig i min kropp. Som den lydiga patient jag numera är kommer jag givetvis att följa denna uppmaning. Jag tjatade till mig ett Hb-test idag också, vilket den inte allt för medgörliga sköterskan gick med på även om hon konstaterade att de inte gör några utredningar som ej är kopplade till jourbesöket, samtidigt som jag fick en gliring att jag borde byta VC och lista mig hos dem om jag hade tänkt fortsätta komma på besök till dem. Nåväl jag fick mitt Hb och det låg på 109, enbart marginellt bättre än när jag lämnade sjukhuset. Jag måste dock avvakta ytterligare intag av järntabletter tills jag avslutat antibiotikkuren så jag får väl äta leverpastej och annat järnrikt tillsvidare. Summa summarum så mår jag alltså ganska bra och det finns hopp om att jag ska klara mig själv hemma under dagtid när mina föräldrar som agerat hemtjänst åt mig reser hem igen på torsdag.